Nickolina kom men hon sa aldrig hej till mig... Men de va ju min önskan... jag skulle undvika henne så länge jag kunde, de va de som va planen... men jag bryr mig inte längre... Jag har tappat matlusten, desperat efter att bli smal och vad väntar som nästa sak??... Nicko vill inte va min vän och då cill inte jag va hennes vän... varje gång hon frågar om vi kan träffas så vill hon bara träffa min mamma och mina syskon, för jag är den jobbiga skiten... Min mage kurrar och jag vill inte ha något att äta... mamma kommer väl tvinga i mig mat till kvällen för jag åt bara en matsked soppa och de ä sant... Jag pallar inte äta när inte mamma äter... Om inte mamma äter, äter inte jag... de var de punkt och sen slut....
